14:25:00
Vid eldens lågor del 5 [B]
Conrad Conrad Conrad
Han stirrade på mej hela tiden, han var sur och jag förstod honom. Men det var tjatigt. Han var tjatig och snart brast bomben, snart orkade jag inte mer.
- HEATHER! Du måste slå hårdare på järnet, vad har hänt med dej? Du har blivit lat, röt han sen fortsatte han mumlande, det är detdär jäkla Aideens. Det var droppen, jag orkade inte mer.
- För sånna runt omkring för sånna som DEJ så såg det ut som ett val mellan två jobb, två yrken, ett lätt val alltså. Men för mej så var det inte så lätt, för mej var det min framtid. Du får inte gå runt och vara sur på mej såhär. Jag vet att du inte förstår, men försök förstå, försök se det på mitt sätt. Allt är inte svart & vitt, det finns gråskalor också. Så innan du kommer med en dryg kommentar så förösk tänka på det, försök se det, orden bara flög ut ur min mun. Jag satte handen för munnen och vände mej mot elden. Det var tyst.
Så fort jag var klar så skyndade jag mej därifrån och red upp till Elizabeth.
- Hej Heather!
- Hejj! Hittade du ljuset?
- Japp, jag ska bara hämta det, sa hon och försvann in i sin stuga i någon minut innan hon kom ut med den lilla lilla ljuset. Det var något helt magiskt.
- Prova, sa hon och gav det till mej. Jag vet inte om det ens är möjligt att h¨lla i ett ljus, men jag gjorde det så, jaa.
- Oj, det lyser starkt, sa hon, det är ett gott tecken men nackdelen är att det kanske inte håller hela vägen upp och sen hela vägen ner, så du får skynda dej.
Jag skyndade mej till Gyllenåsarnas dal och till fågelskrämeåsen och ljuset började lysa. Jag sprang för mitt liv, eller Tigertrouble sprang. Vi var snabbt uppe på toppen och jag tog tag i äpplet men det blev mörkt. Ljuset funkade itne längre.
- Skit! Utbras jag och jag insåg att Tiger måste springa, och det snabbt för att vi inte skulle bli skadade. Påvägf ner och ut så kastades det sömnbomber efter oss. Hjärtat bankade hårt i mitt bröst. Jag borde ha stannat hos Conrad. Nej tyst Heather, det borde du inte, sluta va en sån mes. Tiger var uppebart rädd och trött så jag försökte lugna ner honom, så gott jag kunde. Vi sprang så snabbt vi kunde till Alex vid den norra järngrinden.
Efter ett tag så slutade fågelskrämmorna skicka sömnbomber efter mej och jag var nästan framme vid den norra grinden nu. Alex hade sett fågelskrämmorna kasta bomber för hon såg livrädd ut. När jag kom fram till henne så började Tiger stegra sej, han var jättestressad, precis som jag.
- Jag, jag såg bara ljuset försvinna och och jag vet inte, jag trodde det skulle gå så illa, utbrast Alex.
- Det trodde jag med, sa jag mellan mina djupa andetag. Jag lugnade ner Tiger och efter ett par minuter så bestämde jag och Alex att jag & Tiger borde gå och ge äpplet till Pi nu på en gång. Sagt och gjort, vi begav oss in i träsket.
Pi blev helt vanlig, förutom att hon fortfarande såg upp som en häxa... Men hon såg helt förtvivlad ut.
- Vad, vad har hänt? Sa hon undrade. Jag berättade om fågelskrämmorna och om Borgmästaren och hur han reagerat när jag frågade om Pi.
- Åhh, stackars man, vad har jag gjort? Berätta vad jag ska göra! Jag gör vad som helst!
- Det finns en sak som du kan göra för mej...
- Heather